Runt 1995 öppnade den första Max-restaurangen i trakten där jag bor. Vi var ett gäng i skolan som åkte dit och käkade lunch minst två gånger i veckan. Max var det bästa som hänt hamburgarvärlden, åtminstone tyckte jag det då. Nuförtiden är jag dock inte lika förtjust, kanske har jag ändrat smak men jag tror inte det. Det gäller iaf inte McDonalds och Burger King. BK tappade dock rejält i mina ögon när de började med sina "King Fries" - pommes med frityrsmet, vilken försöksutskriven mentalpatient kom på det?
McDonalds är inte så mycket rat säga om - det funkar men är ingen direkt upplevelse. Ska man äta en riktigt god burgare här i trakten ska man gå till Texas Longhorn, eller Stångebro gatukök (om man råkar vara i Linköping).
Men åter till Max, den enda anledningen att välja Max numera är deras smältost-dip. Burgarna har däremot blivit trista, pommesen är varken krispig eller god. Sen kom det riktiga bakslaget i form av deras Grand Luxe "Umami".
Umami lär vara japanska och betyda ungefär välsmakande. Den femte grundsmaken kallas den och stjärnkocken Heston Blumenthal är en av dess främsta förkämpar. De andra grundsmakern är också smakbärare - testa att göra en curry utan salt. Samma sak med sött och surt - minns det gamla knepet att ta en nypa socker i potatismoset, eller lite surt i andra maträtter. Ketchup är ett utmärkt exempel - sött, salt och surt i samma flaska. Beskt bär också smak men det märker man tydligast när man tar en öl till exempelvis en portion pyttipanna.
Men åter till Umami och Max Umamiburgar. Den smakar mest metalliskt, lite som blodsmak i munnen, eller som att slicka vissa kroppsdelar (har dock bara testa kvinnokroppar. Heter smaken "umami" för att "röv" redan var upptaget?
Mystiken tätnar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar